Göran Schmidts hemsida

Juli 2019

Bildkälla: Pixabay

Jag tänkte just en tanke jag aldrig tänkt förr. Det är nog inte så vanligt. Händer nog mest så här i semestertider när hjärnan lever sitt eget liv, befriad från kravet att vara logisk och produktiv.

Plötsligt slog det mig hur outhärdligt det hade varit om man hade varit tvungen att umgås med en klonad variant av sig själv dagarna i ända. Om man ständigt varit tvungen att konfronteras med sitt verkliga jag, betrakta sig själv utifrån och inte bara från den trygga insidan. Det är ju ganska ofarligt att gå omkring och reta sig på andra, eftersom man brukar tycka att andra beter sig irrationellt och dumt medan man själv är klok och rationell. Men om den andre personen vore jag – hemska tanke. Då skulle jag ju bli tvungen att ständigt möta mitt verkliga jag, och än värre – tvingas ta itu med det.

Jag har kommit fram till att en vecka om året skulle vara en lämplig och lagom smärtsam dos av den här metoden för självinsikt. Sen skulle jag behöva använda resten av året till att analysera och korrigera mitt sätt att tala och handla i olika situationer. Hela tiden i förhoppningen att obehaget skulle bli överkomligare under nästa års kloningsvecka. Någon därute som har ett enkelt kloningsrecept?

Men vänta lite! Då skulle jag ju inte få någonting annat gjort under året. Glöm det. Jag får försöka lösa det på något annat sätt ... kanske rentav skulle höra med min fru ...

Fortsatt skön semester!