Augusti 2022
Färsk fisk
Augusti gick i fiskens tecken. Ja, alltså, jag är född i kräftans stjärntecken och augusti är ju egentligen kräftmånaden. Det här kan bli hur snurrigt som helst. Jag tror för övrigt inte alls på astrologi. Äsch, vi tar om det från början...
I augusti har jag fiskat en hel del.
Först fyra dars öringfiske i Offerdalsfjällen med kompisen Martin. Alltid nästintill magiska ögonblick att få sitta där i flytringen och få känna spötoppen sugas ner i det kristallklara vattnet. Och de olika sorternas känslosvall när de ligger i håven eller när de plötsligt sliter sig.
Men det mest speciella minnet var nog nästan den där dagen hos vännerna i Värmland när jag uppoffrade mig för att skaffa agn till kräftburarna. Jag erbjöd mig nämligen att traska upp till den lilla namnlösa skogstjärnen och lösa problemet. Jag hade bara en timma på mig innan jag skulle vara tvungen att komma hem och vara social, vilket inte är min starkaste sida direkt...
Jag konstaterade genast att abborrarna bara nafsade på spinnaren. Det var lögn att få dem att fastna. Men rätt som det var högg en gädda.
Nu hör det till saken att jag inte hade någon ståltafs och att min kevlarlina var lite uppruggad så jag visste att den skulle kunna gå av om gäddtänderna skavde för mycket. Det visade sig vara en tvåkilosgädda så det skulle räcka till agn och bli över.
Jag stod ute på ett litet gungfly och vågade inte gå för nära vitmossekanten och ingen håv hade jag, så jag insåg snart att jag skulle bli tvungen att liksom släpa upp fisken på mossan.
Det ville sig inte bättre än att precis i svepet så gick linan av och gäddan blev hängande på vitmossekanten med huvudet med vidöppet gap uppe på land men resten av kroppen i vattnet. Och mitt i gapet sitter min favoritspinnare som jag bara hade en enda av. I vanliga fall hade jag försökt nypa tag i nacken på fisken, men jag nådde inte så långt ut och bada ville jag inte. Nån gren fanns inte heller till hands ute på gungflyet, så vad göra?
Efter en viss tvekan stack jag fingrarna rakt in i det öppna gäddgapet och drog till. Gäddan upp i mossan, blodet flöt. Mitt alltså, inte gäddans. Och favoritspinnaren räddades.
Botanikkunnig som jag är visste jag att vitmossa (Sphagnum spp) är ett klassiskt och tämligen sterilt förbandsmaterial, så jag virade mossa runt fingrarna och traskade hemåt med gädda och allt.
Vad hände sen då?
Jorå, vi fick en hel del kräftor på gäddbitarna.
Dagen därpå fick vi höra av grannen att Länsstyrelsen förbjudit årets fiske av signalkräfta.
Milda makter, det borde jag aldrig berättat... nu blinkar det väl snart blåljus utanför fönstret...
Beviset
Copyright © 2022 Göran Schmidt
Template design by Andreas Viklund
Tillbaka till startsidan