Göran Schmidts hemsida



Main menu: Start | Rörö | Skapelsefrågan | Bibelrelaterat | Kontakt

Fjällfiling

December 2022

Vi är vana vid att höra att den vetenskapliga revolutionen kunde ske tack vare att det mänskliga förnuftet triumferade över Bibelns och kristendomens inflytande över det västerländska tänkandet. Denna ”befrielseprocess” sägs ha börjat under renässansen (med början på 1400-talet) för att sedan kulminera under upplysningstiden (1600-1700-talen). Det är den historieskrivning som både vi och våra barn fått upprepad för oss om och om igen både under och efter skoltiden. Men stämmer det med verkligheten?

Det fanns en annan rörelse som pågick parallellt med den vetenskapliga revolutionen, och det var reformationen. Den sprang fram ur en frustration över att den katolska kyrkan vid den här tiden till stor del blivit förvärldsligad. Reformationen utgjorde en proteströrelse med målet att reformera kyrkan till en kristendom mer lik den ursprungliga, den som kännetecknades av en levande tro på Gud och på hans ord, Bibeln. Tänk om den rörelsen, den uppvaknande bibeltron, var minst lika viktig för vetenskapens framväxt! Jag anar det.

Därmed inte sagt att allt den katolska kyrkan åstadkom under medeltiden var enbart av ondo. Senare forskning visar[1] att den ”mörka medeltiden” nog inte alls var så mörk som kristendomens kritiker brukar hävda. Troligen hade vi varken haft sjukhus, skolor eller universitet utan det värdefulla arbete som under många sekler bedrevs och utvecklades inom klosterväsendet. Det är alltid oklokt att såga av den gren man sitter på.

Varför uppstod vetenskapen i väst?
Under alla omständigheter är det ett historiskt faktum att den moderna vetenskapen uppstod i det kristna Europa och inte i Indien, Kina, Grekland eller i den muslimska världen. Självklart gjordes upptäckter och uppfinningar även på dessa platser, men där uppstod likväl ingen organiserad vetenskap som kan jämföras med den som uppstod i väst och som idag bedrivs i hela världen. Vad beror det på?

Den frågan har diskuterats flitigt under åren, och det finns ett svar: Bibeln. Följande principer som alla har sina rötter i den bibliska uppenbarelsen anses ha bidragit till den moderna vetenskapens födelse:

1. Gud, skaparen, är en rationell varelse
Modern vetenskap vilar på grundförutsättningen att universum är begripligt och att det därför går att studera systematiskt. Det är inte så självklart som det låter. Rent historiskt vilar idén om en begriplig, lagstyrd och därmed förutsägbar värld på att den skapats av en personlig, intelligent, oföränderlig, pålitlig, lagstiftande Gud. Bibelns Gud uppenbarar sig som en rationell varelse som själv inte utgör någon del av skapelsen, vilket man däremot föreställde sig inom de österländska, panteistiska religionerna.

2. Människans uppdrag att råda över den övriga skapelsen
Enligt 1 Mos 1:28 fick människan uppdraget att råda över jorden: ”Gud välsignade dem och sa: ’Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er! Härska över fiskarna, fåglarna och alla djur som rör sig på jorden’.” Det uppdraget tolkades bland annat som en uppmaning till, ja till och med en befallning, att utforska skapelsen.
Ett sådant bemyndigande saknade grund inom ramen för panteismen. Snarare låg det för en panteist nära till hands att anse det vanvördigt att experimentera med den fysiska världen eftersom det i viss mening var som att experimentera med Gud själv. Inte heller antikens filosofer var särskilt intresserade av att utveckla metoder för att observera och upptäcka världen eftersom man ansåg att universum var outgrundligt.

  3. Människans medvetenhet om sin fallna natur
En annan princip hämtad från Bibelns början som var en viktig pusselbit för att lägga grunden för den moderna vetenskapen finner vi i 1 Mos 3, berättelsen om syndafallet. En konsekvens av det blev en distans mellan människan och hennes skapare. Konsekvensen när människan blev avskuren från den ursprungliga intima andliga gemenskapen med honom blev att hon förvandlades till en varelse i behov av ständig tillrättavisning. Denna ofullkomlighetsprincip blev den idémässiga grundvalen för den vetenskapliga metoden, som går ut på att forskare formulerar begåvade gissningar – hypoteser – om hur världen fungerar. Dessa framställs inte som absoluta sanningar utan som preliminära modeller som sedan testas mot verkligheten. Den forskare som presenterar en hypotes hoppas att den ska stämma, men måste alltid vara beredd på att egna eller andras experiment kan motbevisa den och att en konkurrerande teori kan visa sig ha en bättre förklaringskraft. Den bärande principen är alltså en fallen och ofullkomlig människa i behov av korrigering på jakt efter den förlorade sanningen.

4. Sanning existerar
Det kanske låter självklart för somliga, men för många i vår postmoderna tid upplevs det snarast reaktionärt att hävda att sanning existerar. Men Bibeln är tydlig – det finns absoluta sanningar. Guds ord är sanning, och Jesus Kristus är sanningen själv personifierad. Allt han sade var absolut sant. Att det finns en sann och objektiv verklighet som vi kan lära känna genom att studera världen med den vetenskapliga metoden är en viktig målbild för varje forskare. Det faktum att vi genom forskningen inte når fram till den fulla sanningen är en helt annan sak. Det innebär inte att verkligheten eller sanningen som sådan är relativ eller subjektiv, att någonting är ”sant för mig men inte för dig” som blivit en postmodern devis. Sådana resonemang är farliga när de smyger sig på. Det går inte att bygga vetenskap på en sådan filosofi. I stället handlar det om att förhålla sig ödmjukt eftersom vår kunskap här i tiden är bristfällig (1 Kor 13:12).

5. Guds bud
Men det stoppar inte där. Modern vetenskap vilar på ännu en biblisk princip. Den är att Gud är en moralisk Gud som har moraliska anspråk på de människor han skapat till sin egen avbild. Utifrån en biblisk moral förväntas även forskaren agera öppet och sanningsenligt när de experimentella resultaten presenteras. Sanning och öppenhet är ingenting man kan ta för givet utifrån en ateistisk syn på vårt ursprung. I en sådan världsåskådning finns det ingen övergripande värdering som skulle göra sanning mer eftersträvansvärd eller berömvärd än lögn. Det innebär naturligtvis inte att ateister för den skull är lögnaktiga, bara att en dygd som sanningsenlighet inte kan motiveras utifrån ateistisk filosofi. Utifrån sådan går det lika bra att argumentera för att det är moraliskt att ljuga om ändamålet är gott för en själv eller andra. En sådan inställning vore givetvis förödande för vetenskapen om den fick fritt spelrum.

Tro kontra framgång under den vetenskapliga revolutionen
Den amerikanske religionssociologen Rodney Stark[2] gjorde en genomgång av betydelsefulla vetenskapsmän under perioden 1543 – 1680, den period som vanligen brukar förknippas med ”den vetenskapliga revolutionen”. Av de 52 högst rankade fanns en skeptiker (Edmund Halley) och en panteist (Paracelsus). De resterande 50 var kristna, varav åtminstone 30 kan räknas som ”hängivna”, definierade av den religiösa passion med vilken de formulerade sig. Det är enligt Stark först vid tiden för Darwin som ateister åstadkom någonting att tala om inom vetenskapen (att Darwin dessvärre hade fel i det mesta är en annan femma).
Kan Starks resultat förklaras med att kristendomen var en så självklar utgångspunkt att de tidiga vetenskapsmännen inte visste bättre eller inte kände till några alternativa synsätt? Nej menar Stark – både panteism, deism och ateism och andra religiösa och filosofiska föreställningar som utmanade kristen teism var välbekanta för den tidens lärda, men man höll ändå fast vid kristendomen och argumenterade mot de alternativa synsätten därför att man ansåg att de inte höll måttet.

Om vetenskap och mirakel
Mirakel är uteslutna per definition utifrån den vetenskapliga (läs: naturalistiska) världsbilden, men helt inom ramen för den kristna världsbilden eftersom universums lagstiftare till skillnad från sina mänskliga motsvarigheter inte själv är underställd de lagar han instiftat. Han har behörigheten att gripa in när han så önskar. Men eftersom Gud är ordningens Gud och inte oordningens (1 Kor 14:33) så sker det utan bekostnad av naturlagarnas generella giltighet – bespisningsmiraklen (Matt 14:13-20 och 15:32-38) skedde utan några som helst kosmiska ljudbangar och förändrade inte den ordinarie livsmedelsproduktionens villkor. Både bibeltroende och ateister är eniga om hur empirisk vetenskap ska bedrivas i praktiken, enda skillnaden är att en kristen är öppen för en större verklighet än den som ryms inom ateistens förståelse av verkligheten, till exempel i fråga om ursprungsfrågorna.

Begrav vanföreställningen en gång för alla
Tesen att vetenskapen kunde blomma ut först när upplysningen gjort sig kvitt Bibeln och kristendomen är alltså inte bara en vanlig föreställning i vår tid, utan framför allt en vanföreställning. Mot den bakgrunden är det absurt att forskare i vår egen tid ofta misstänkliggörs för att vara ovetenskapliga på grund av sin bibeltro och skapelseövertygelse. Det är dags att proklamera sanningen: Utan Bibeln och de personer som under historien trott på dess budskap hade vi sannolikt inte haft någon vetenskap alls. De flesta av de bokstäver du hittar i naturvetenskapens formler är initialerna av kristna forskares namn! I folkbildningens namn är det dags att Sveriges elever och allmänhet får veta det. Sprid kunskapen i din omgivning!

Marsnumret 2023 av magasinet Genesis kommer att handla om just detta. Varför inte prenumerera?

Gott Nytt 2023!


Noter
[1]     
Hannam, J., God’s Philosophers: How the Medieval World Laid the Foundations of Modern Science, 2007; Läs gärna om boken här.         [Tillbaka till texten]

[2]      For The Glory of God: How Monotheism Led to Reformations, Science, Witch-Hunts and the End of Slavery av Rodney Stark, Princeton University Press, Princeton, 2003. Recension finns här.         [Tillbaka till texten]


Copyright © 2022 Göran Schmidt
Template design by Andreas Viklund
Tillbaka till startsidan