Göran Schmidts hemsida

Mjölkört är bara ett av ungefär 85 dokumenterade lokala namn på den här växten. Det antyder vilken nära relation vi har till växten. Det vanligaste alternativa namnet bör vara "rallarros". När man en gång gamla tiders rallare byggde järnvägarna genom landets urskogar så följde rallarrosen med i spåren. Den gynnades av den ökade kvävehalten i marken som uppstod när man brände och röjde.

Blommorna sitter i en lång klase som successivt spricker ut med början i den nedre delen. När en blomma slår ut befinner den sig först i sitt hanliga tillstånd, genom att ståndarknapparna öppnar sig och blottlägger sitt pollen (frömjöl), medan pistillen (hondelen) är sluten. En humla som besöker blomman får då pollen i sin päls. När ståndarna vissnat och ståndarknapparna trillat av öppnar sig pistillmärket med sina fyra klibbiga flikar berett att fånga upp pollen från pälsen från andra humlor, pollen som då härrör från andra blommor än den egna. Eftersom humlor och bin har för vana att börja nedtill i blomställningarna och successivt besöka blommor högre upp i klasen så betyder det att de först lämnar av pollen i de nedre "våningarna" där pistillmärkena är utslagna, och därefter får pälsen full med nytt pollen i de övre våningarna där ståndarna är mogna men inte pistillerna. På så vis förhindras korsbefruktning, på liknande sätt som hos mandelblomman och många andra växter. Krångligt kanske, men finurligt!
Verkligheten är emellertid inte alltid lika perfekt som teorin. På bilden härintill sitter ståndarknapparna kvar trots att pistillmärket hunnit slå ut. Ingen regel utan undantag...

Främsta användningsområdet för mjölkörten har varit te-tillverkning. I samhället Koporje nära St Petersburg i Ryssland tillverkades kolossala mängder mjölkörtste – "Koporje-te" – genom att mjölkörtsblad jästes och torkades. Antingen drack man det som det var, eller så blandades det upp med kinesiskt te. Aningen beskt lär det ha varit.

Mjölkörtens rötter rostades i ugnar och användes som ersättning för kaffe under krigsåren.

Namnet mjölkört kommer av att korna mjölkade extra mycket om de fick äta växten. Av samma anledning gav man den till kvinnor som just fött barn. Orsaken är att den innehåller vätskedrivande ämnen – så kallade diuretika.

Ännu ett namn på växten är "dunört". På nedersta bilden framgår varför. Man har använt de fallskärmsförsedda frukterna till fyllningar ibland annat kuddar.
Kanske skulle man kunna kalla dem "skolört" också, eftersom luften brukar fyllas av de små fjunen just när det sommarlovet är slut. Men det gör man förstås inte ;)