Göran Schmidts hemsida

Januari 2011

Det här arbetet med att strukturera och formatera en hemsida gav mig många aha-upplevelser. Likheterna mellan grundstrukturen för en hemsida - eller för den skull dataprogram i allmänhet - och för levande varelsers arvsmassa är slående. Den upptäckten hade förmodligen aldrig kunnat ske i någon annan generation under världshistorien förrän i och med den digitala revolutionen under senare hälften av 1900-talet - den generation som vi alla råkar vara en del av.

Den iakttagelse som jag tyckte var mest tankeväckande var min egen strategi med hemsidesprojektet. "Metakognition", tror jag det kallas med ett fint ord ;). För ganska många år sedan gjorde jag ett misslyckat försök att skapa en hemsida. Jag började med en sida. När den var klar gjorde jag en kopia av den och ändrade om den lite grand och länkade sidorna till varandra. Efter en tids arbete hade jag lyckats få ihop en "bunt" med sidor med inbördes länkar. Men det saknades ett skelett i form av en grundstruktur, och projektet hamnade på en sedan länge glömd diskett.

Den här gången satte jag mig först ner och funderade ut hur själva grundstrukturen av hemsidan skulle se ut. Jag började med huvudrubrikerna Rörö, Skapelsefrågan etc. Sedan började jag klura på vilka underrubriker jag skulle sätta under dessa huvudrubriker och kom fram till att Artiklar/Debatter skulle vara en, Recensioner en annan o s v. När jag sedan arbetat vidare någon vecka började jag inse att jag nog borde göra vissa förändringar i grundstrukturen. Det var då jag gjorde upptäckten - det medförde ett kolossalt merarbete att i efterhand göra justeringar i grundstrukturen. Jag blev tvungen att programmera om länkarna på varenda enskild sida för att inte hemsidans struktur skulle bli helt förstörd^[1]. Detta betyder att en mjukvaruprogrammerare undantagslöst måste konstruera sina program "uppifrån och ner", först definieras grundstrukturen, sedan närmast underliggande nivå och allra sist detaljerna på de enskilda sidorna.

Ett annat misstag jag gjorde var att jag till en början lade in vinjettbilden och ett antal andra sidegenskaper på varenda separat sida. Plötsligt en kväll när jag gått till sängs slog det mig att detta var urkorkat. Givetvis ska så mycket som möjligt av det som är gemensamt för alla sidor ligga på en särskild sida som alla andra sidor sedan kan referera till. På det viset sparar man för det första mängder av utrymme, och för det andra ökar det användarvänligheten eftersom t ex vinjettbilden då bara finns på ett enda ställe och när jag börjar trötta på att se mig själv sittande på kalfjället i Jämtland så kan jag byta bild på alla sidor genom att byta ut bilden på ett enda ställe. Det tog en god stund att göra alla justeringar, men efteråt kändes det nästan fysiskt behagligt att ha bantat ner strukturen.

Det intressanta är att levande organismers arvsmassa verkar vara organiserad på liknande sätt - extremt ekonomiska arrangemang av gener som refererar till varandra på intrikata sätt, som framtidens dataingenjörer säkerligen kommer att lära mycket utav.

En tredje reflektion är det som du förmodligen upptäckte om du klickade på fotnoten ett par stycken längre upp på den här sidan. Du hamnar då längst ner i sidfoten och kan läsa fotmoten. När du sedan klickar på länken "Åter till texten" så hoppar markören tillbaka till samma ställe där du lämnade huvudtexten. Detta ordnar man till genom något som kallas indexering. Det betyder att man skapar interna länkar inom ett och samma dokument. Parallellen till transkriptionsprocessen i DNA är slående. När cellen har behov av ökad tillverkning av en viss proteinmolekyl så kommer en kedja av processer att äga rum inne i cellkärnan som leder till att ett en kopia av det aktuella proteinreceptet tillverkas - så kallat budbärar-RNA (m-RNA)^[2]. Du hittar en snygg animation av processen här. Det som gör det möjligt för enzymerna att aktivera just den rätta genen längs den långa DNA-molekylen måste vara just ett liknande (men givetvis långt mer sofistikerat) indexeringssystem. Hur detta system är uppbyggt tror jag inte att cellbiologin har någon klar bild av ännu. Men att det existerar torde vara ställt utom allt tvivel.

Vad blir nu summan av allt detta? - Jo det hela landar i ett mäktigt positivt argument för att levande organismer och det informationssystem som ligger till grund för deras existens är designade "uppifrån och ned" i stället för tvärt om. Mitt misslyckade försök att konstruera en hemsida för ett antal år sedan kan illustrera den darwinistiska modellen för hur livets informationssystem har uppkommit. Det fungerade inte i min kammare, och det lär definitivt inte ha fungerat i en värld av slumpmässiga kemiska reaktioner på väg mot termodynamisk jämvikt heller!