Juli 2011
Det var den där dagen i juli som skulle kasta sin skugga över hela sommaren 2011. Jag tvekade en stund innan jag laddade ner Anders Breiviks så kallade "manifest". Jag ville bilda mig en egen uppfattning om vad som motiverade och drev en annars begåvad person att kallblodigt meja ner unga människor i hundratal och till synes känna djup tillfredsställelse med det.
Ett uttryck för "kristen fundamentalism" hävdades det från vissa håll i media.
Dessbättre begriper de flesta även i vårt sekulariserade hörn av världen att dådet inte har någonting med kristendom att göra bara för att gärningsmannen kallat sig kristen i någon sorts hemmasnickrad kulturell-social-moralisk bemärkelse (s. 1309), och kryddat sina texter med bibelcitat från både Gamla och Nya Testamentet. Hans syfte var tämligen uppenbart - att uppvigla till ett nytt korståg mot muslimer med "kristendomen" som alibi och med islamofobin som främsta drivkraft.
Breivik erkände öppet att han inte hade någon personlig relation med Gud eller Jesus, men att däremot "Odinism (Asatro) var ... en viktig del av (hans) kultur och identitet" (s. 1309, 1362).
Det hade inte förändrat någonting om Breivik i stället hävdat att han utförde dådet på en direkt uppmaning av Gud eller Jesus eller den helige Ande. Annat, möjligen, än att landets kristofober skulle ha fått vatten på sin kvarn. Sött är ändå sött och beskt är beskt. Eller som en norsk sångare* uttryckte det nå'n gång på 80-talet:
"Vad hjälper det om du säger du tror
när ditt liv slår ihjäl dina ord? "
Så om man skulle fråga Breivik " — Vilken Gud är det du inte tror på? " skulle svaret följaktligen bli någon form av Asagud. En kristen skulle replikera: " — Det gör inte jag heller".
Samma fråga till andra ateister och agnostiker skulle avslöja ett brett spektrum av latenta gudsbilder. Och svaret från den kristne skulle troligen bli detsamma i de flesta av fallen.
Nej, händelserna på Utøya, är inte ett uttryck för kristen fundamentalism. Kanske snarare ett symtom på ett samhälle som befinner sig i återgång från ett kristnat till ett förkristet, hedniskt tillstånd.
Och om någon lagt märke till att jag skrivit om Breivik i imperfekt och perfekt, så beror det på att jag anser att hans presens och futurum båda är förbrukade...
* Arnold Børud
