Augusti 2012
Det råder tyvärr ingen brist på olyckliga och uttråkade människor. Ibland finns det skäl till det. Ibland inte. De flesta av oss som läser de här raderna borde ständigt skatta oss lyckliga över att få leva i frihet, ha tak över huvudet, mat för dagen, kanske rent av arbete och vänner och pengar på banken.
Och ändå känner vi oss inte ett dugg lyckliga.
Jag har ett gott råd som garanterat kommer att göra dig glad. En långt djupare glädje än någon rolig historia eller gott vin kan ge.
Receptet är enkelt: Gör någon annan glad!
Säg något uppmuntrande till någon, trösta någon som har det jobbigt, säg att du älskar någon du håller kär, skaffa dig ett fadderbarn, efterskänk skulden för någon som är skyldig dig en slant, ring och be om förlåtelse för något dumt du sagt eller gjort. Eller vad som nu faller dig in av liknande slag.
Det märkliga är att det fungerar. Så snart vi lyfter blicken från vår egen navel och bryr oss en stund om andra så kommer den där glädjen smygande och livet blir ljusare och får mer färg.
Det är ett recept för både dig och mig - troende eller inte - alla fungerar vi på precis samma sätt. De lyckligaste av människor är de som upptäckt den här hemligheten och lever ut den i vardagen. De olyckligaste bland människor är de som äger allt men har hela sitt fokus på sig själva och sitt eget.
Men varför är det egentligen så?
Finns det någon "naturlig förklaring" till en sådan mekanism hos oss människor? Varför utsöndrar våra kroppar endorfiner som får oss att må bra när vi gör väl mot andra?
Evolutionsbiologerna gör anspråk på att ha svaret: Det beror på att våra själviska gener är programmerade till att bry sig om andra individer i den mån som de har samma gener som vi själva. Eftersom vi delar 50% av våra gener med våra barn så bryr vi oss mest om dem, närmare bestämt dubbelt så mycket som om våra halvsyskon som vi bara har 25% av generna gemensamt med, och fyra gånger så mycket som om våra kusiner där andelen bara är 12,5%, och så vidare. Allt enligt darwinisterna.
Men det märkliga är att vi mår minst lika bra om vi gör väl mot personer vi knappt har några blodsband med alls.
Ett evolutionärt missöde?
Eller kan det finnas någon annan förklaring?
Ja.
En alternativ förklaring är att du och jag är avsiktligt skapade till att leva i kärlek och omsorg om varandra. Att ondskan och egoismen är parasiter som fått fäste i vår mänskliga natur och som berövar oss den sanna och äkta glädjen i tillvaron. Där självcentreringen kommer in går glädjen ut. När vi gör det rätta uppstår en harmoni, som ett ackord på ett välstämt instrument, och vi mår bra. Men när vi lever som om vi vore enbart en bunt själviska gener så uppstår en dissonans som visar sig i allt från slocknad livsglädje till fysiska krämpor, och en tendens till att fylla tillvaron med glädjesubstitut av alla de slag.
Tänk på det nästa gång du känner den där härliga känslan av att ha fått vara någon annan till glädje – kanske är det ett lågmält men mäktigt bevis för att du är långt mer än en evolutionär biprodukt!
Efesierbrevet 2:10
