Oktober 2012
Det dröjde över 40 år av mitt liv innan jag förstod det.
I 40 år tyckte jag att det var närmast korkat att ge bort lösa blommor till släktingar och vänner i samband med olika bemärkelsedagar. I stället kunde man ju för samma slant köpa en krukväxt som blommar säsong efter säsong.
40 år tog det.
Innan jag begrep att det är just det "onödiga slöseriet" som är själva poängen med att ge bort en knippa rosor.
Det är en symbolhandling som påminner mottagaren om att han eller hon värdesätts efter högre principer än de kyligt
rationella sådana som förutsätter att man lämpligen bör köpa den växt som ger mest blomma per krona och tidsenhet.
Just detta att göra det onödiga, oväntade, irrationella, kanske rentav det ekonomiskt olönsamma, bara med syftet att med eller utan anledning
glädja eller visa sin uppskattning för någon medmänniska.
Vid Sankt Sigfrids plan ligger ett prydligt hus. 
Det finns många prydliga hus i närheten av Sankt Sigfrids plan. Med fina fasader och
trädgårdar. Och går man förbi på kvällstid ser man kristallkronor och vackra konstverk därinne på
väggarna. I trädgården till det här huset finns en flaggstång. Idag när jag åkte förbi fladdrade en kantarellförsedd
flagga med texten "Härliga höst!". Härom dagen när det blåste sydvästlig kuling var budskapet
"Håll i hatten!". Och i syrenernas tid brukar man kunna läsa "Sköna maj välkommen!". Och så
vidare.
- Varför då?
- Vet inte.
Jag känner inte ägaren, och har ännu inte tagit mig för att knacka på och framföra min uppskattning över något
så tokigt som att spendera tusentals kronor på att låta sy flaggor med banala budskap för den bråkdel av de
förbipasserande som över huvud taget ids lyfta blicken. I stället kunde ju han (eller hon?) för samma slant avhjälpa
nöden någonstans i världen via en insättning till Radiohjälpen eller Amnesty.
Men det märkliga är att jag alltid blir lite lättare till sinnet när jag ser de där enkla hälsningarna. Inte för att de tillför någon ny information till det jag redan visste - visst är det höst och visst blåser det - utan helt enkelt därför att jag inser att det är någon därinne som ansträngt sig för att muntra upp sin omgivning helt utan anledning eller egna vinstintressen.
Jag anar en hemlighet...
... och kommer osökt att tänka på Maria från Magdala som bröt kruset med dyrbar äkta nardus över Jesus. Ekonomen Judas och fler med honom vred sig inombords när de såg den dyrbara smörjelseoljan gå till spillo. För samma slant kunde man ju ha köpt bröd åt de fattiga och gjort en massa andra bra och långt relevantare saker.
Jesus visste precis vad de tänkte. "- Sannerligen säger jag er", sade han, "- överallt i världen där det glada budskapet predikas, skall man ocksÃ¥ berätta vad hon gjorde och komma ihÃ¥g henne." *
Och det här var säkert inte sista gången...
* Mark 14:9
