December 2012
23 och en halv grad.
Så mycket lutar den.
Jordaxeln.
I stort sett samma vinkel sekel in och sekel ut.
Det är en väldans tur.
Fast just nu känns det inte så.
Det är nyårsafton, klockan är fyra på eftermiddagen, regn och rusk. Och det är mörkt. Nästan lika mörkt som
Amerikas och världens ekonomi. Vi lutar bort från solen.
Ifall inte jordaxeln lutat skulle vi inte haft några årstider. Det hade varit ganska trist. Då hade allt utanför fönstret varit fruset - året om. Och då hade det inte funnits många själar bosatta här i trakten, såvida man inte blivit förvisad hit upp till Skandinaviens eviga kyla. Och nere kring ekvatorn skulle man haft marslandskap överallt på grund av glödande hetta året om. Livet hade fått trängas i två band däremellan. Lag nord och lag syd. Ännu mer än idag.
Men nu är det dessbättre inte så. Nu kommer det snart en vår med lövsångare, en sommar med saltvattendoftande klippor, en höst med gula kantareller och glödande lönnar och en viloperiod när snön gnistrar i det låga solljuset. Och med ett månsken som lättar upp midvintermörkret lite grand ibland.
Månen ja.
Det är tur att vi har den. En lagom stor måne på ett lagom stort avstånd från oss. 
Annars hade vi inte haft de där stabila årstiderna. Jorden hade legat och krängt som en snurrande enkronas sista vacklande varv.
Vi hade knappt haft något tidvatten och därmed troligen inget liv i våra världshav, eftersom tidvattenrörelserna syresätter oceanbottnarna.
Och förmodligen inget magnetfält runt jorden som skyddar oss och allt annat levande från den livsfientliga kosmiska strålningen, eftersom man tror att det är månens rotation som genererar det.
Förr i tiden hade man inte haft någon almanacka på himlen...
Och vår kunskap om universum hade varit minimal.
För om inte månen råkat hamna mitt för solen den där dagen 1870
så hade vi knappast känt till spektrometrin. Och då hade vi inte kunnat tyda stjärnljusets signaler som talar om hur universum
där borta är uppbyggt. Och mycket annat.
Om inte månskivan precis täckt solskivan den där dagen.
Trots att solskivan egentligen är 390 gånger bredare än månskivan.
Men eftersom solen i gengäld råkar ha hamnat just 390 gånger längre bort än månen, så ser de lika stora ut
från jorden.
Jorden som kretsar så där lagom långt bort från solens miljongradiga atmosfär, i det smala hundragradiga temperaturband där vatten råkar vara flytande. Så att vi kan ha hav, sjöar och floder. Och ett blod som flyter genom vår hjärna och ger den tankeförmåga.
Vilken himla tur!
Då kan man ju rentav tåla att det är lite mörkt och kallt ibland.
Gott Nytt år och God Fortsättning på 2013!
