April 2012
Mer än halva maj har gått och det är först nu jag blivit klar med aprilreflektionen. Du har förmodligen undrat om jag avlidit eller blivit allvarligt sjuk. Så inte fallet. Det är bara det att min förra månad var omänskligt hektisk med jobb och åter jobb, examinationer, läger och jag vet inte allt. Jag tillät mig ingen tid till reflektion över huvud taget under april, halvt kvävd av alla måsten.
Och just det får bli min aprilreflektion: Det kan inte vara så det var tänkt. Att hjärnan ska löpa amok och vara upptagen av allt och alla men missa nuet.
Ibland undrar jag om det inte var detta Jesus syftade på när han sade:
"Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? " (Matt 16:26)
För vad är en själlös människa? är det inte just någon som inte tillåter sig att stanna upp och njuta av
doften av skörbjuggsört (se bilden), hägg, syren och kaprifol, som inte hinner känna efter vad maten smakar, som fokuserar på nästa sammanträde i
stället för på den vars blick man låtsas möta. Ena dagen hade Magnolian knoppar, den andra ligger kronbladen strödda på
marken. Vad som hände däremellan är ett svart hål av måsten, borden och plikter.
Och jag har förstått att det knappast är lättare för den som är ung. Kanske snarare ännu värre. Alltför ofta anar jag desperationen hos unga människor som förväntas hantera studier, motionstider, socialt umgänge, extraknäck, Facebok och Twitter och medias absurda skönhetsideal. Och hemma har man en (eller i förekommande fall två) mer eller mindre frånvarande föräldrar som springer runt inne i sina egna karriärers ekorrhjul. Inte undra på att drogmissbruket bland unga ökar när kemikalierna upplevs som den enda möjligheten att lätta en stund på trycket.
Vems makt är det som ligger bakom och triggar denna galenskap? En sak är klar - inte är det hans som sade: "Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er ro" (Matt 11:28).
Jag kommer!
