Mars 2012
Den 23 mars fladdrade den första citronfjärilen och surrade den första humlan och det första biet runt husknuten när frun satt och premiärsolade i trädgården. De två sistnämnda (av insekterna) hade enligt uppgift varit märkbart irriterade på varandra. Man kan ju ha viss förståelse för att det måste vara en omtumlande upplevelse för en vinterslumrande insekt att helt plötsligt komma ut i en bländande ljus och försommarvarm värld och möta varelser som man glömt ens fanns.
Insektsvärlden överlag är fascinerande med sin enorma mångfald när det gäller formgivning, färgsättning och instinkter. Tyvärr är det väl ofta som vi schasar bort de där krypen som äckliga och obehagliga utan att ägna ett ögonblick åt att beundra dem.
D
en här månaden
ägnade jag i alla fall ett antal timmar åt att uppdatera en gammal artikel jag skrivit om binas ingenjörskonst. Det är faktiskt
inget ordslarv att referera till ingenjörer i det sammanhanget. Bina bygger nämligen sina sexkantiga celler med en precision som
kräver kunskaper inom matematikens differentialkalkyl - det som i dagligt tal brukar kallas "derivata".
Man får gå tredje året på naturvetenskapsprogrammet för att ha hunnit lära sig så pass.
Trots att jag har haft besök av både bin och andra flygfän under mina matematiklektioner genom åren, så har jag aldrig
märkt att de varit särskilt intresserade av mina derivatagenomgångar.
Så det kan råka bli!
Kika gärna på artikeln. Du hittar den under fliken Skapelsefrågan/Från skapelsens smörgåsbord/En bi-sak, eller - om du inte vill klicka i onödan - här. Skulle du inte hänga med i alla matematiska svängar, så tror jag nog att du ska kunna hoppa över dem och följa resonemanget skapligt ändå.
