Juni 2014
Juni, som sagt…
Sommar och sol!
Jag tycks tillhöra den begränsade skara av nutidsmänniskor som av princip aldrig använt sig av solskyddskräm. Min intuition säger mig nämligen att om jag är skapad till att leva på en jord under en sol, så ska jag inte behöva smeta på mig en sådan där mix av tveksamma syntetiska substanser. Det faktum att de högsta frekvenserna av hudcancer förekommer i de delar av världen där man använder mest solskyddsmedel (däribland vårt eget land) kan man tolka på olika sätt - jag gör det på mitt.
Förutom att förhindra solbränna så hindrar solkrämerna hudens egen tillverkning av D-vitamin, och de D-vitaminer som bildas i en solbelyst hud är både hälsosammare och billigare än de som finns i de där pillren man måste betala hutlösa pengar för på apoteken.
D-vitamin är ett steroidhormon med mängder av olika funktioner i människokroppen. Det reglerar minst 200 av våra gener, varav många är nödvändiga för hjärnans utveckling. Dessutom har det en dokumenterad cancerförebyggande verkan. Och listan är lång över de medicinska konsekvenser som brist på D-vitamin kan bidra till, alltifrån autism till depressioner och – återigen – cancer. Vad värre är – halva Sveriges befolkning befinner sig därmed i riskzonen, för så många av oss har, förmodligen utan att veta om det, alldeles för litet D-vitamin i våra kroppar!
Självklart ska man undvika att bränna sig, men det behöver man knappast läsa sig till. Det räcker gott och väl att lyssna till kroppens egna signaler i form av smärta och solfrossa för att man ska ta det lugnare nästa gång man lägger sig på klippan för första gången på året.
Förmodligen kommer jag nu att få både solkrämsproducenter och rödhåriga mot mig, men det här har varit en käpphäst för mig under många år. I synnerhet reagerar jag när man smörjer in sina små barn med den där geggan. Jo, jag vet, de har givetvis känsligare hud än vuxna, men samtidigt har de en hjärna som håller på att utvecklas.
Så låt barnen vistas i solen från det att de är små. Utan solkräm! Öka successivt vistelsetiden i solen. Låt dem präglas på ett liv i solljus, utan att för den skull bränna sig. Så att de sedan hela livet kan sola och skaffa sig de viktiga D-vitaminerna med minimerad cancerrisk. För även om just det nog inte är vetenskapligt belagt ännu, så misstänker jag att det förbereder deras hud för ett liv i ljuset, i linje med eskimåernas gamla sedvänja att doppa sina nyfödda i en isvak för att anpassa dem till livet på nordkalotten. Tidiga stimuli från den omgivande miljön triggar igång fysiologiska processer i syfte att anpassa kroppen till ett liv i den aktuella miljön. Det här är inte evolution – det är ännu ett tecken på Skaparens försyn.
Så för allt i världen du svenska folk i det solfattiga Norden – ut i ljuset – åtminstone en halvtimma om dagen och utan solkräm, så slipper du kanske drabbas av både hudcancer och annat elakt.
Nej, nu kan jag inte tid att sitta här inne i halvdunklet i den fadda datorbelysningen längre, nu måste jag ner och sola på klipporna en stund!
