December 2014
Igår var det nyårsafton. Jag tycker mig aldrig haft vare sig råd eller moral att slänga ut tusentals pengar på fyrverkerier. Och det kan också kvitta i vårt område, för somliga i grannskapet satsar desto mer på att fira de nya åren, så det är bara att kika i fönstret eller utanför på trappan så får man sitt lystmäte av pyroteknik.
Men just i år hände något märkligt - min Lena råkade fånga det
på bild genom vardagsrumsfönstret. Du kan
se det härintill. Av en ren slump råkade ett trettiotal brinnande strontiumbollar hamna i formation av ett hjärta på himlen. I
samma förklarande ögonblick förstod jag alla dem som insett att det ut kaoset från en gigantisk urexplosion kan framträda
stjärnor, galaxer, planeter, blåbär, smartphones och barnbarn.
För hur stor är sannolikheten att trettio glödande små bollar som slumpmässigt slungas ut av en krutexplosion råkar hamna i ett tvådimensionellt hjärtmönster? Troligtvis skulle man behöva upprepa en sådan där explosion ungefär fem hundraelva myriader gånger (plus minus ett par dussin) innan det där händer igen. Hur osannolikt som helst, alltså, men ändå hände det!
Och då är naturligtvis även allt det där andra fullt möjligt.
Knappast.
Det finns en annan förklaring.
Den stavas Design!
Jag har faktiskt gått idag och funderat på hur i all sin dar den där fyrverkeripjäsen var konstruerad för att skicka ut de brinnande bollarna med den precisionen. Jag måste erkänna att jag är imponerad. Men inte av slumpen, utan av de smarta och kunniga pyroteknikerna.
Men vad är den där hjärtformationen i går kväll mot ett levande hjärta och en levande varelse, och en värld som vår med ett vimmel av alla tänkbara levande organismer?!
Absolut ingenting.
På lediga stunder under julledigheten har jag då och då dragit mig undan från hustru, barn, barnbarn och julskinkor till min lilla skrivarhörna och knåpat ihop en knapp handfull artiklar på fikonspråk. Anledningen är att jag för någon månad sedan råkade googla på mitt eget namn, och då råkade upptäcka att en biologidocent från Göteborgs universitet hade omnämnt mig i ett par inlägg på sin blogg på ett sätt som triggade igång min skrivarlust. Den där biologen – likt alltför många i hans skrå – menar att små slumpmässiga förändringar och lååång tid räcker för att förklara precis allting i naturen. Jag håller som bekant inte med, och kände att jag måste reagera.
Kanske just på grund av ett brinnande hjärta…
Ett riktigt Gott och Välsignat 2015!
PS!
Skulle du vara intresserad så hittar du debatten
här!
DS!