Januari 2016
Årets första månad blev ganska intensiv. Inte bara på jobbet, utan också på fritiden.
Egentligen får jag skylla mig själv, eftersom en 
av anledningarna var att jag blandade mig i en debatt i Dagens Nyheter. Det var några högskoleprofessorer i lag med humanisternas ordförande Christer Sturmark som i en artikel förfasade sig över att det i Nobelprisets hemland kunde finnas lärare som vid en konferens där ett par av dem medverkat hade uttryckt sitt stöd för skolans läroplan när den bland annat betonar vikten av att:
"… föra kritiska resonemang och förhålla sig till vad forskare och naturvetenskapens kritiker påstår."
Själva ansåg de nämligen att det var alldeles uppåt väggarna att lärare och elever skulle förhålla sig kritiskt till vad forskare säger.
Det var då jag kände mig tvungen att offra en kväll på att skriva ihop en replik. (Den finns även att hämta som pdf här). Jag avrundade den med orden:
"Lösningen är alltså både enkel och självklar: - Ta fasta på läroplanernas formuleringar om att undervisningen ska vara saklig och allsidig. Låt både argument för och mot en planlös, materialistisk uppkomst och utveckling av livet på jorden presenteras för elever och studenter. Arbeta tematiskt och ämnesöverskridande med ursprungsfrågorna. Förse eleverna med argument av olika slag. Låt sedan eleverna väga argumenten mot varandra och diskutera deras utgångspunkter och implikationer. Avslöja och avfärda eventuella ovetenskapliga argument. Låt dem träna på att skilja mellan fakta och tolkningar av fakta, och mellan tro och vetande.
Vad vårt land behöver är unga människor som går ut i livet tränade att tänka kritiskt både innanför och utanför den sterila sekulärhumanistiska boxen.
Det är så det skapas nobelpristagare."
Vad hände sen?
Jo, Skolverket ryckte ut och lade sig pladask och blottade strupen för vetenskapens och "humanisternas" vapendragare. Man lovade att "göra förtydliganden" i kommande kommentarmaterial till läroplanen. Vad detta kommer att innebära i praktiken för lärares och elevers möjlighet att presentera fakta som problematiserar evolutionsteorins ofta vidlyftiga tolkningar av verkligheten ska bli intressant att se.
Kvällen därpå författade jag en andra replik till försvar för läroplanens formuleringar. Den refuserades av DN. Utan att vara konspiratorisk, men vis av tidigare erfarenheter, misstänker jag att DN:s redaktion fått påtryckningar att lägga locket på för att inte ge utrymme åt pseudovetenskapens tillskyndare – det är nämligen den etikett man brukar få om man ifrågasätter evolutionsteorin, alldeles oavsett hur väl underbyggda argument man presenterar.
I min andra replik skrev jag bland annat följande:
"När frågan formuleras 'Vilka är de naturliga förklaringarna till livets och människans ursprung?' finns det bara plats för svar i termer av slump och naturlagar. Valet av ordet 'naturliga' sätter nämligen ramarna för vilka svar som ska anses som inomvetenskapliga och vilka som ska anses som utom- eller pseudovetenskapliga. Och som man ropar får man svar. Vetenskapens strävan är nu inte nödvändigtvis att finna de bästa förklaringarna till livet och livsformerna, utan de bästa materialistiska förklaringarna. Det är … där vetenskapssamhället befinner sig idag.
I mötet med ungdomar och elever får vi ständigt frågan: '-Varför har vi aldrig fått diskutera det här i skolan?'. Och frågan är berättigad - en så viktig och naturvetenskapligt och historiskt komplex fråga som tillblivelsen av alla jordens livsformer är värd större respekt än så i framtidens skola.
Vårt lands skolpolitik har under alltför många decennier genererat elever vars huvudsakliga fråga till läraren är '- Kommer det här på provet?'. Skolverket har ett stort ansvar för att förändra det förhållandet. (Vi) tror inte på munkavlar för landets lärare och studenter, vi tror på öppna och sakliga klassrumsdiskussioner med relevanta faktaunderlag under insatta och orädda pedagogers ledning."
I ett av efterskalven till DN-debatten blev jag i ett annat forum kritiserad för den formuleringen av Göteborgsbiologen Lars Johan Erkell i ett inlägg där han ifrågasatte att det skulle finnas något vetenskapligt alternativ till en materialistisk syn på vårt ursprung.
Jag svarade honom och avslutade med en formulering som också riktades mot Skolverket:
"Skolverkets formulering är olycklig med tanke på att den kan användas som alibi för att undanhålla Sveriges elever och studenter naturvetenskapliga fakta som kan belysa var gränsen går mellan evolutionsteorins evidensbaserade delar (t ex att populationer förändras över tid) och dess obevisade extrapolationer (gemensam härstamning) som saknar [1] stöd i evidensen. De aspekterna … hör definitivt hemma i skolornas och universitetens biologiundervisning. … Vi utgår från att Skolverket kommer att inse detta och inte falla till föga för de så kallade 'humanisternas' maktspråk."
Men som sagt – hur det blir med den saken återstår ju att se.
[1] Här är det på sin plats med en liten kommentar: Jag är väl medveten om de argument som brukar anföras till stöd för gemensam härstamning inom områden som jämförande anatomi och biokemi, och borde därför inte ha skrivit "…som saknar stöd i evidensen", utan snarare gjort tillägget att "Likheter mellan organismer harmonierar med och är förväntat även utifrån skapelseperspektivet".
Av det skälet kan likheter inte användas för att motbevisa Guds skapelse.
Det bör också nämnas att mönstren i fossilernas arkiv inte stöder idén om en gemensam härstamning, utan tvärt om ger ett kraftigt stöd åt design-/skapelseperspektivet. Men det skulle leda för långt att gå in på den saken här och nu. [Tillbaka till texten]