Oktober 2016
Maratus speciosus
(Påfågelspindel, Australien)
Källa: Se not [1]
Jag har, som en del av er vet, alltid haft ett passionerat intresse för djur och natur, och när jag var liten formligen slukade jag alla böcker jag kom över om sådant. Upplevelserna under sommarvistelserna vid Västerhavet förstärkte intresset och förde mig så småningom till marinbiologistudier vid Göteborgs universitet och till en mångårig "karriär" som biologilärare. Och numera till att vara ute och föreläsa om skapelsen och dess Skapare i olika sammanhang.
När jag berättar och visar bilder om finurligheterna i den levande världen [1] så brukar jag i sammanhanget citera två ateister. Dels nobelpristagaren Francis Crick [2] och dels evolutionsbiologen Richard Dawkins:
"Biologer måste ständigt ha i åtanke att vad de ser inte blivit designat." [3]
"Biologi är studiet av komplicerade företeelser som ger sken av att ha blivit designade för ett syfte." [4]
"Levande materia … förmedlar en mäktig illusion av avsiktlig design." [5]
Anledningen till att jag väljer att citera dessa båda herrar är att deras uttalanden så tydligt understryker hur starkt intryck den så kallade "designintuitionen" gör även på hängivna ateister som dem.
Psykologisk forskning har visat att den här intuitiva tendensen hos oss människor att åberopa någon sorts "Gud-liknande formgivare" som förklaring till tillvarons komplexitet är välutvecklad redan när ett barn når lågstadieåldern, alldeles oavsett om det vuxit upp i en religiös miljö eller en ateistisk. [6] Det tycker jag är intressant. Och det har dessutom visat sig att den tendensen kvarstår även hos högutbildade och meriterade vetenskapsmän, [7] vilket ju illustreras med all tydlighet av citaten ovan.
Jag kan nog tycka att det borde vara ansträngande för en ateistisk evolutionsbiolog att behöva hålla på att nypa sig i skinnet dagarna i ända för att inte riskera att falla för frestelsen att Någon haft ett finger med i spelet. Undrar vad som motiverar dem till det?
Är det rädslan för att ett sådant erkännande skulle innebära slutet för all seriös forskning? Det hävdar en del.[8]
Är det för att det skulle innebära ett abrupt slut på forskarkarriären? Det finns det talrika exempel på.[9]
Men det kan också finnas en mer djupt liggande orsak. I varje fall tror filosofen Thomas Nagel det, även han ateist liksom Crick och Dawkins. Så här skriver han i sin bok The Last Word:
"Jag talar av erfarenhet och är starkt utsatt för den här rädslan själv: Jag vill att ateismen skall vara sann , och jag blir obehaglig till mods av det faktum att några av de mest intelligenta och välinformerade personer jag känner är religiösa troende. Det är inte bara det att jag inte tror på Gud och naturligtvis hoppas att jag har rätt i min tro. Det är det att jag hoppas att det inte finns någon Gud! Jag vill inte att det ska finnas någon Gud; Jag vill inte att universum skall vara sådant. Min gissning är att detta kosmiska auktoritetsproblem inte är något sällsynt tillstånd och att det är orsaken till mycket av vår tids scientism och reduktionism. En av de tendenser det ger stöd åt är den löjliga överanvändningen av evolutionsbiologi för att förklara allting som rör det mänskliga livet, inklusive det mänskliga medvetandet… Detta är en ganska löjlig situation… Det är precis lika irrationellt att vara influerad i sin tro av hoppet att Gud inte finns som av hoppet att Gud finns." [10]
(Mina betoningar)
Jag beundrar Nagels modiga och utblottande självanalys, som naturligtvis gör honom till en förrädare i somligas ögon. Det han pekar på är förmodligen grundorsaken till att sakargument sällan verkar ha någon avgörande betydelse när man debatterar frågan om evolutionens trovärdighet. Det man innerst inne föredrar att tro om Gud väger tråkigt nog nästan alltid tyngre än evidensen.
[1] Klicka på bilden med den australiensiska påfågelspindeln, så kan du titta på Jürgen Ottos underbara lilla kortfilm! [Tillbaka till texten]
[2] Francis Crick, James Watson och Maurice Wilkins delade Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1962 för sin upptäckt av DNA-molekylens struktur. [Tillbaka till texten]
[3] Francis Crick i What Mad Pursuit (1988). [Tillbaka till texten]
[4] Richard Dawkins, The Blind Watchmaker, s. 1, (1986). [Tillbaka till texten]
[5] Richard Dawkins, A Devil's Chaplain: Reflections on Hope, Lies, Science and Love, s. 79, (2001). [Tillbaka till texten]
[6] Alison Gopnik, professor i psykologi vid Berkeleyuniversitetet, ”See Jane evolve: Picture Books Explain Darwin”, Mind and Matter, Wall Street Journal, 18 april 2014. [Tillbaka till texten]
[7] Deborah Kelemen, professor i psykologi vid universitetet i Boston konstaterar att: "även om avancerad vetenskaplig träning kan reducera accepterandet av vetenskapligt felaktiga teleologiska (målinriktade – min anm.) förklaringar så kan den inte utplåna en envis, tidigt uppträdande, mänsklig tendens att finna ändamålsenlighet i naturen.", se Art Jahnke, ”The Natural Design Default: Why Even the Best-Trained Scientists Should Think Twice”, Bostonia, W/S 2013. [Tillbaka till texten]
[8] “Det är inte så att vetenskapens metoder och institutioner på något vis tvingar oss att acceptera en materiell förklaring av den fantastiska världen - utan tvärt om - att vi är tvingade av vår förutfattade bundenhet till materiella orsaker att skapa en undersökningsapparatur och en uppsättning begrepp som producerar materiella förklaringar, alldeles oavsett hur anti-intuitiva, oavsett hur mysifierande de än tycks för en oinitierad. Dessutom är den materialismen absolut, för vi får inte tillåta en gudomlig fot i dörrspringan." (min understrykning) Richard C. Levontin, Billions and Billions of Demons, 1997" [Tillbaka till texten]
[9] Trailern till filmen Expelled ("Utestängd") finns här. Hela filmen här. [Tillbaka till texten]
[10] Nagel, Thomas, The Last Word, s. 130–131, Oxford University Press, (1997). Nagel är professor i filosofi och juridik vid New York University. [Tillbaka till texten]