Mars 2016
"Allting är relativt" hörde jag att han sade till sin granne, den där medelålders mannen, innan han satte sig i sin bil för att troligen åka till jobbet. Jag brukar själv cykla, men just den här dagen i förra veckan promenerade jag i en blek vårsol genom villakvarteret på väg till skolan vilket ledde till att jag kunde snappa upp repliken.
Jag har själv använt det där uttrycket oreflekterat många gånger, som någon sorts social formel för att mildra intrycket av att något är speciellt bra eller dåligt. Men nu när det var någon annan som sade det och jag hade tid att reflektera en stund medan jag promenerade kom jag att inse hur galet det egentligen är. I varje fall om man generaliserar en aning.
För allting är verkligen inte relativt. Terrorattentaten i Bryssel den här månaden understryker det med all önskvärd tydlighet.
Nej, ren och skär ondska, hänsynslöshet och idioti är vad det handlar om, till både eget och andras, samhällets och hela världens fördärv. Onda människor finns verkligen, även om känns ovant och obekvämt att säga det. Min egen generation är ju uppvuxen med föreställningen att i princip allt galet en människa kan företa sig kan urskuldas med risiga uppväxtförhållanden. Naturligtvis finns det en viss sanning i det, men terrordåd som de i Bryssel eller Paris, Utøya eller Syrien är så groteska att det skulle vara alltför förmildrande att bara betrakta det som människors onda gärningar. Jag vågar påstå att det i stället handlar om onda människors gärningar.
Men det finns dessbättre även goda människor. Jag är lycklig nog att känna många av dem. De strävar med all sin kraft efter saker som är rätta och goda utan tanke på egen vinning. Inte bara relativt goda saker, utan genuint goda. Och det skulle inte behöva sägas om det inte vore för de där socialdarwinisterna som hävdar att uppriktig osjälvisk och kärlek bara är de själviska genernas sluga strategi för att föra sig själva vidare under evolutionen, och oss som ett bihang på köpet. Gud bevare oss för frukten från den draksådden. Fast å andra sidan spränger de, till skillnad från somliga andra, åtminstone inte människor och sig själva i luften för sin sak, vilket är en viss tröst i bedrövelsen.
Onda och goda 
- kan det vara så att vårt samhälle håller på att genomgå en polarisering? Från ett utgångsläge från den där etiskt jämngrå skalan där allting – gott som ont – betraktades som relativt, ingen åsikt rättare än någon annan, ingen religion eller ideologi bättre eller sannare än någon annan —
mot mer vitt och svart. Vita pixlar åt ena hållet och svarta åt andra.
Relativismen är en gigantisk villfarelse med rötter antingen i någon sorts misstolkad kvantfysik, österländsk verklighetsförnekande filosofi eller steril evolutionism.
Det är dags, du svenska folk, att tänka dig för. Att välja sida. Det skulle kunna vara så att varje dag utan ett medvetet beslut att viga den åt godhet, rättfärdighet och sanning blir ett steg på det sluttande planet närmare den mörka sidan av tillvaron. Snart finns det kanske inte längre något Ingenmansland kvar att klamra sig fast vid. De äldsta i vårt släkte kan intyga att sådant har hänt förr...
