Göran Schmidts hemsida



Main menu: Start | Rörö | Skapelsefrågan | Bibelrelaterat | Kontakt

Fjällfiling

November 2016

Sitter i soffan hemkommen från en dag med skolbesök, bland annat i en naturvetartrea, där jag just redogjort för några av de naturvetenskapliga iakttagelser som förespråkare för Intelligent Design stöder sig på (och även bibliskt skapelsetroende som jag själv). Den frågan finns nämligen numera omnämnd i gymnasiets läroplan som exempel på områden som bör behandlas inom ramen för religionsämnet (tyvärr ännu inte inom naturvetenskapliga ämnen där frågan är minst lika relevant).

Man hinner inte med så mycket på en timma, så jag tvingades "kill some darlings". Jag fokuserade på "misstänkt" formgivning (design) i naturen, berättade om naturalismens problem med att förklara livets informationssystem i DNA och beskrev bakgrunden till den så kallade "antropiska principen" som är ganska vanlig bland fysiker. De båda första har jag berört i andra reflektioner här på webbsidan genom åren, så jag tänkte den här månaden dröja ett ögonblick vid den sistnämnda, utifall att du inte har kläm på vad det är för något.

Låt mig därför börja med en liknelse.

 http://www.wisegeek.com/what-is-a-mode-control-panel.htm

Tänk dig att du kommer på studiebesök till ett kontrollrum i ett kärnkraftverk under ledning av en kunnig guide. Mitt i rummet finns en panel med mängder av rattar och reglage. Du ser att alla instrumenten verkar inställda på bestämda värden med långa rader av siffror på displayerna. Din guide ser att du verkar nyfiken och förklarar för dig att du för allt smör i Småland inte får ens komma i närheten av något av reglagen. "Varför då?", undrar du och märker till din förvåning hur guiden bleknar och tycks bli märkbart torr i munnen. "Jo, för skulle något av dem rubbas det minsta lilla, så kommer reaktorn antingen släckas ner eller explodera".
Du inser allvaret i situationen och stoppar för säkerhets skull raskt ner händerna i byxfickorna...


Den här komiska liknelsen har en kosmisk motsvarighet som våra fysiker och astronomer idag är helt överens om, men som jag inte tror att så värst många "vanliga" människor känner till. Nämligen att hela vårt universum med alla dess naturlagar och de tillhörande naturkonstanterna[1] är så osannolikt finjusterade (eng.: fine tuned) att inte heller de skulle gå att rubba utan att världen i värsta fall skulle kollapsa fullständigt, eller åtminstone skulle förändras så radikalt att livet, inklusive oss själva, omedelbart skulle tillintetgöras.
Dessbättre tyder allt på att våra naturlagar även råkat bli stabila och oföränderliga, vilket innebär att vi inte behöver oroa oss i onödan.

För några år sedan beskrev en författare till en artikel i tidskriften Discover Magazine[2] den här saken med hjälp av följande inledningsfras:

"The universe is unlikely. Very unlikely. Deeply, shockingly unlikely"
Hur går då den moderna naturvetenskapen tillväga för att förklara att hela universum praktiskt taget balanserar på en tunn lina mellan två avgrunder av kaos och livsfientlighet? Fysikern och kosmologen Paul Davies sammanfattade för några år sedan de olika hypoteserna bakom universums finjustering så här i sin bok "The Goldilock’s Enigma" (2006):


1. Multiversumhypotesen — enligt denna finns det ett oändligt antal universum och därmed oändligt många kombinationer av naturkonstanterna, och just i vårt universum råkade kombinationen möjliggöra uppkomsten av intelligent liv. Vi kan sluta oss till det, anser företrädarna, för annars hade vi ju inte kunnat sitta här och fundera över saken. Genom att hänvisa till oändliga antal andra universum tycker man sig därmed liksom "späda ut" det extremt osannolika till att rentav bli en nödvändighet – någon gång någonstans måste det rimligen kunna bli superbra av en ren tillfällighet. Uppenbarligen just här och nu!

2. Livsprincipen — det finns någon okänd underliggande naturlig princip som tvingat universum att bli finjusterat för att kunna utveckla liv och medvetande.

3. Det självförklarande universumet — hypotesens förespråkare hävdar att föremål bara existerar om och när de iakttas, annars upphör de att finnas till. Därför är medvetna iakttagare en förutsättning även för att ett universum ska kunna existera. Vi finns, därför existerar just vårt universum, och dess finjustering var en nödvändig förutsättning för att det skulle råka bli så.

4. Det simulerade universumet — anhängarna till den här hypotesen menar att vi lever i en virtuell värld, ungefär som i filmen Matrix. Livet och universums finjustering är därför bara illusioner. Vem som utför den här simuleringen har jag inte lyckats reda ut…

5. Det absurda universumet — vårt universum bara "råkade" bli som det är av en kosmisk svindlande tillfällighet.

6. Det unika universumet — vårt universum blev så perfekt balanserat genom en nödvändighet på grund av någon hittills okänd fysikalisk princip. Det kunde alltså inte ha blivit annorlunda.

7. Intelligent Design — förespråkas av oss som ser goda argument för att universum är medvetet skapat och finjusterat av ett Superintellekt = Gud.

De fyra första alternativen är mer eller mindre kopplade till att det mänskliga medvetandet existerar och uttrycker därför den antropiska principen (efter latinets anthropos = människa).

Skulle man sammanfatta alla de där hypoteserna blir summan av kardemumman att vårt universum har blivit som det är, antingen på grund av en kedja av svindlande osannolika tillfälligheter eller genom en medveten skapelseakt. En sak är klar som korvspad - det finns bara ett enda universum som vi kan undersöka och utföra experiment i, och det är vårt eget. Och det är finjusterat intill gränsen av det absurda.

Innan du bestämmer dig för vilket av de båda alternativen du vill luta dig emot – fundera på det här:

Fråga: Finns det någon vetenskaplig evidens för det första alternativet?
     Svar: Nix!

Fråga: Finns det någon evidens för det andra alternativet då?
     Svar: Citat av okänd:

"Om den ser ut som en anka, går som en anka och låter som en anka, så måste det till väldigt bra argument om man inte ska dra slutsatsen att det faktiskt är en anka."


[1]  Naturkonstanterna utgörs av siffervärden på ett antal (25 enligt den s k "Standardmodellen") dimensionslösa fysikaliska storheter som t.ex. elementarpartiklarnas relativa vilomassor, gravitationella kopplingskonstanten, finstrukturkonstanten etc.    [Tillbaka till texten]

[2]  http://discovermagazine.com/2000/nov/cover/   [Tillbaka till texten]


Copyright © 2021 Göran Schmidt
Template design by Andreas Viklund
Tillbaka till startsidan