Göran Schmidts hemsida

"Kolagräs" kan man med rätta kalla detta vårgräs som växer i tuvor och blommar som intensivast på försommaren. Efter sommarens mitt är det svårare att hitta gröna exemplar. Vid det laget har de förlorat det mesta av sin karakteristiska kolasmak. Tuggar du på ett grönt strå av vårbrodd känner du snart den välkända smaken av "Dixikola". Tillhör du en yngre generation än undertecknad och inte känner igen det nämnda varumärket, så kan det ändå vara kul att känna till att man faktiskt använt vårbroddens innehåll av ämnet kumarin som smaktillsats i dessa kolor. Den goda doften av nyskördat hö härrör också till stor del från vårbroddens kumarin.

På närbilden härintill ser du gräset under blomningen. De långa pistillmärkena hänger ut i vinden i avsikt att fånga upp pollenkorn som vinden för med sig.

Men det roliga stannar inte vid upplevelsen av kolasmak. När gräset blommat färdigt får axet en vackert gulaktig färg. Nyper man tag i de små stråna som sticker ut från axet får man ett antal små frön i handen (se nedersta bilden). Nu är det dags för ett fascinerande experiment hemma på köksbordet! Lägg fröna på ett fuktat hushållspapper och du kommer att upptäcka hur de börjar krypa runt på bordet. Håller du dem i en kupad hand där de får lite grand att hugga tag i med sitt krökta lilla "insektsben" till spröt, så kommer du att märka att de snarare hoppar än kryper. Jag har för avsikt att snart lägga in en liten video härintill där du ser hur det kan se ut i verkligheten.

Du kan läsa mer om hur gräsfröna bär sig åt under rubriken Skapelsefrågan/Från skapelsens smörgåsbord/Promenerande frön. (Öppnas på en ny sida om du klickar på länken).

Släktnamnet Anthoxanthum är grekiska och betyder "gul blomma". Artnamnet odoratum är däremot latin och betyder "doft" vilket i sammanhanget ska förstås som "väldoftande".