Göran Schmidts hemsida

Blåtåteln är ett av de lättare gräsen att känna igen. Den växer praktiskt taget alltid i anslutning till en sjö eller mindre vattensamling, och ståndarknapparna är, om man kikar på lite närmre håll, vackert mörkvioletta. Skulle gräset vara överblommat kan man dra längs med strået med handen. Gräsen har, som du säkert lagt märke till, små "knän" utefter stråna. Det är tillväxtzoner som gör att gräset kan fortsätta att växa även om det skulle råka bli avbetat av en kossa eller gås. (Tänk så annorlunda mycket skulle ha varit annars - bara en enda omgång mat för kossan och bara en gräsklippning i trädgården!). Blåtåteln har bara ett enda sådant knä, och det sitter allra längst ner vid stråets bas, nära marken.

Det erfordras lite god vilja och intresse innan man lär sig att uppskatta mångfalden och skönheten inom gräsfamiljen, men sedan har man ännu en värld att njuta av och glädjas åt!