Blodnäva (Geranium sanguineum)
Släktnamnet Geranium kommer från grekiskans geranos som betyder "trana", vilket anspelar på de näbbliknande
frukterna. Och det svenska namnet näva är i sin tur ett äldre ord för "näbb". Cirkeln sluten...
Artnamnet sanguineum kommer av sanguis = "blod". Blomman är i och för sig rödgredelin, men knappast blodröd. Det är däremot bladen fram på sensommaren.
Nävorna har en smått fantastisk mekanism för sin fröspridning. Bild nr 3 ovanifrån visar fruktens konstruktion i omoget tillstånd. Den utgörs av fem sammanvuxna skaft, som vart och ett slutar nedtill i form av en liten skål. I varje skål ligger ett förhållandevis stort frö som på denna bild är grönaktigt.
På nästa bild har frukten mognat och blivit mörkare i färgen. Nu ligger plantan bara och "väntar" på en torr, solig dag. En sådan dag kan man höra hur det knäpper ute på ängen av hundratals frön som flyger åtskilliga meter kors och tvärs genom luften. Anledningen är att sammanfogningen mellan de fem skaften i "näbben" brister på grund av den spänning som byggts upp när skaften torkat i solen. I samma ögonblick som bristningen sker fjädrar skaftet uppåt som en katapult och fröet slungas iväg. Jag har testat inomhus genom att hålla frukten i handen och lösa ut den "manuellt". Jag hörde hur fröet slog i väggen 7-8 meter bort...
På den nedersta bilden syns en frukt som skickat iväg sina frön. Två av katapulterna har trillat loss, tre sitter kvar. Lägg märke till att fröskålarna tycks vara vända åt "fel" håll - åtminstone i förhållande till hur jag skulle ha konstruerat dem. (Det är alltså inte fröna man ser på bilderna, utan de upp-och-nedvända skålarna som täcker sina respektive frön.) Det skulle säkert visa sig att blodnävans konstruktion är effektivare än min...
Det största beståndet av blodnäva hittar du i anslutning till fotbollsplanen i Apelvik på norra delen av den bebodda delen av ön (se bilden längst ner).