Göran Schmidts hemsida

Rörös brudbrödsbestånd förde tills för ett par år sedan (när jag skriver just detta är det 2014) en ojämn kamp mot igenväxningen. Numera är det snarare får och hästar som står för konkurrensen. Trösten är att arten, enligt säker källa, på sikt ska gynnas av betning.

Växtens namn kommer av att det finns stärkelserika och om hösten — sägs det — välsmakande knölar på rötterna som folk — och framför allt grisar — gillade att smaska i sig i forna tider. Släktnamnet Filipendula betyder också just "på trådar hängande".
Artnamnet vulgaris är tyvärr fortfarande vanligt förekommande i våra floror. Det betyder rätt och slätt "vanlig", vilket knappast ger någon information av värde, eftersom de flesta växter är vanliga på vissa ställen medan de är sällsynta eller saknas helt på andra. Brudbrödet är t ex ovanligt på Rörö.

Planterar man en sådan där rotknöl kan den gro ut till en ny planta, genetiskt identisk med moderplantan, precis som fallet är med våra potatisar.

På det sista fotot ser man de dekorativa frukterna.

Brudbrödet är som frodigast i juni. Du finner det ungefär mitt på Ers kullars ostsluttning (se kartan längst ner).

Smakar du på en blomknopp (och är född i lämpligt skede av världshistorien) kommer du att känna igen den välbekanta smaken av Jenkatuggummi!