Göran Schmidts hemsida



Main menu: Start | Rörö | Skapelsefrågan | Bibelrelaterat | Kontakt

Köttätande skönheter vid dammen strax norr om Grevens vale



Main menu:

Smultronställen | Turförslag | Fotogalleri | Kommunikationer | Rörös flora

A | B | C | D | E | F | G | H | I | J | K | L | M | N | O | P | R | S | T | V | Å | Ä | Ö |



Kardborre (liten) (Arctium minus )

Rörömål: bôreblacka.


Du undrar kanske vad den nedersta bilden föreställer? I så fall kan jag informera dig om att det är en närbild på kardborrebandet på min sandal. Några ängshavrefrön (typ) har fastnat i dem. Kardborrebandet är en genial metod för att få två ytor att fästa i varandra.

Uppfinnaren bakom bandet var en schweizisk ingenjör vid namn George de Mestral. Han var ute och promenerade med sin hund en sommardag 1941. Väl hemkommen lade han märke till att både hunden och han var fulla med kardborrefrukter. Han plockade fram sitt mikroskop och såg orsaken. Kardborrarna var fulla med små hakar. Och strumporna, tröjan och hunden hade fullt med små öglor. Vips så var kardborrebandsidén född. Den kom att gå under produktnamnet Velcro®. Läs gärna mer här.

Min närbild på kardborren härintill blev suddig, så jag planerar att ta en ny senare i sommar. Men det går lika bra att kika på bilderna av Nejlikrot eller Snärjmåra tills vidare. De jobbar efter samma princip.

Kardborren anses mest som ett ogräs i våra svenska trädgårdsland. I Japan däremot odlas den aktivt och medvetet som grönsak. I vårt land kokades och åts de unga stjälkarna som sparris. Funkar säkert men har inte testat.
Brukade kasta kardborrar på flickornas tröjor i min barndom. Funkade definitivt inte...




[Till överst på sidan]