Kungsljus (Verbascum thapsus)
I min ungdom var det populärt att rotenonbehandla sjöar så att "skräpfisk" som mört, abborre och gädda
flöt upp till ytan och kunde samlas in för att ersättas av "ädlare" arter som regnbågslax. Indianerna i Sydamerika
brukade använda den metoden vid sina fiskafängen. På våra breddgrader använde man Kungsljuset till samma ändamål.
Man mosade växten och gjorde små klumpar av den som man sedan kastade i vattnet med avsedd effekt. Det sägs att det är
Kungsljusets innehåll av saponiner som är den verksamma substansen. De sänker vattnets ytspänning. (I så fall borde det
gå lika bra att använda tvål, så det kanske inte är hela sanningen. Och oavsett vilket så är den här formen av
fiske både olaglig och osportslig, så det är säkrast att låta bli).
Andra användningsområden för Kungsljuset har bland annat varit som hostmedicin och som facklor (man doppade stjälkarna i tjära).
Växten är tvåårig. Den bildar en anspråkslös bladrosett första året, med vars hjälp den tillverkar energirika ämnen som lagras i en rot. år två används den lagrade energin till att bygga upp den präktiga och uppseendeväckande blomställningen som kan dyka upp lite varstans inne på den bebodda delen av ön. Sommaren 2012 fanns den t ex i ett rikligt bestånd i viken öster om färjeläget, och året dessförinnan i närheten av fotbollsplan.