Kråkbär (Empetrum nigrum)
De flesta har säkert lagt märke till de svarta kråkbären och undrat ifall de går att äta. Det gör de, men
någon större smaksensation är det inte. I varje fall inte den underart som är vanligast i sydsverige och på Rörö.
I de norra delarna av landet och i arktiska trakter, däremot, är kråkbäret ett uppskattat bär, då i form av en
smakrikare variant. På Island är det t ex ett populärt bär att plocka och göra saft av. Å andra sidan finns där
inte så många andra bär att välja mellan… Samerna i Västerbotten gjorde (gör?) så kallad "kombo" av ystad
renmjölk och kråkbär.
Även som färgväxt har kråkbäret haft användning och gav nyanser av brunt, grönt och gult, beroende på hur man behandlade dem. Att färgen var ganska beständig förstår man av att man brukade färga fiskenäten i kråkbärslag längs den norska kusten.
Det är inte många som sett kråkbären blomma. Dels därför att de blommar tidigare än andra blommor (samtidigt som videtassarna spricker ut tidigt på våren), och dels därför att de är så oansenliga. Om man vet om det ser man det blommande kråkbärsriset på långt håll som rödbruna fläckar i riset. Tar man fram luppen så framträder de mörkröda ståndarknapparna – "oxblodsfärgade" brukade framlidne sjöräddningskapten Alf Lundgren säga, och bättre kan det nog inte sägas.
Just i blomningen ryker kråkbärsriset, dvs pollenet sprids för vinden - du ser det på nedersta bilden. Bilderna av kråkbärsblomningen tog jag en solig 25 mars 2012.