Göran Schmidts hemsida

"Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol" sjöng Evert Taube i sin sång om Rönnerdal. Alla plantorna hittar man på Rörö om man vill.
Kattfoten är väl den mest anspråkslösa av dem och när semestermånaden inträder är de flesta överblommade, så många vet nog inte ens hur de ser ut. De flesta av våra blomster är både hannar och honor på samma gång – ståndarna är hanliga och pistillen honlig och resten av plantan både hanne och hona. Kattfoten hör till de växter som är mer lika oss i det avseendet. De är antingen eller - d v s vissa plantor är hannar och andra honor. På den översta bilden växer ett bestånd av vackert rosa honor i förgrunden medan ett bestånd med hanar lyser vitt i bakgrunden. Det är den vanligaste färgfördelningen. Men det finns undantag. Det säkraste känneteknet är att honblommorna är mer avlånga eller ovala i formen.
Platsen på bilderna är några meter från Ers van. Ers kullar längst bort i bilden.
På den nedersta närbilden av hanblommor ser man de gula ståndarna sticka ut.

Kattfoten har bland annat använts i salvor mot diverse hudåkommor, men det är nog tveksamt om det har någon annan effekt än placebo. Men den ska man ju inte heller förakta. Fast eftersom kattfoten nu för tiden blivit alltmer sällsynt så rekommenderas definitivt apotekets hudlotion.