Kvickrot (Agropyron repens)
Alla har väl hört talas om kvickroten, men få är de som känner igen den. Det är synd, för dels är den
lätt att känna igen, och dels är den en väldigt användbar och nyttig växt. Och vanlig dessutom.
Man känner igen den på att de platta, avlånga småaxen längs strået sitter om lott och vänder sin platta sida mot strået. Roten – eller rättare: jordstammen – är vit (ett annat namn på växten är just "vitrot") och växer mycket snabbt. Indirekt därför heter den som den gör. "Kvick" i det här sammanhanget är ett fornsvenskt ord som betyder "levande" eller "rörlig" – man tyckte att jordstammen kröp fram som en levande varelse genom marken.
Jordstammen lär innehålla mer socker än sockerbetor och man brukade koka sirap på dem. Om man inte torkade dem och malde dem till mjöl.
Den mer sällsynta släktingen strandkvickrot växer på ett par ställen på ön. Den har sammetsludna inrullade blad till skillnad från den vanliga kvickroten vars blad har sträv ovansida.