Sjöfräken (Equisetum fluviatile)
En gång i tiden fanns det skogar av trädliknande fräkenväxter på jorden, som en gång i tiden begravdes i sediment,
packades samman, hettades upp av trycket och omvandlades till stenkol. (En omvandlingsprocess som för övrigt inte kräver miljontals
år som man fick lära sig i skolan, utan som kan ske inom loppet av timmar och dagar under lämpliga förhållanden).
Idag finns bara ett enda släkte kvar - Equisetum, som betyder "häst-hår". Det finns totalt 15 arter av fräken i världen, nio av dem växer i Sverige, och åtminstone två på Rörö. Fräkenväxterna inlagrar små kristaller av kiseldioxid i sina celler (d v s kvarts - samma hårda mineral som de där skinande vita stenarna man kan hitta här och var).
Idag finns bara ett enda släkte kvar - Equisetum, som betyder "häst-hår". Det finns totalt 15 arter av fräken i världen, nio av dem växer i Sverige, och åtminstone två på Rörö. Fräkenväxterna inlagrar små kristaller av kiseldioxid i sina celler (d v s kvarts - samma hårda mineral som de där skinande vita stenarna man kan hitta här och var).
Sjöfräken är en av de vanligare inom gruppen, och trivs som namnet anger i blöta miljöer. Man hittar den nästan alltid
i eller invid Rörös små dammar och hällkar. Stjälkarna är ofta vackert bandade i omväxlande grönt och orange
och med avgränsningar av sotsvarta tandkransar.
Växten kallas även Dyfräken.