Göran Schmidts hemsida

I juni blommar strandvialen - eller strandärten, som den också kallas - på flera ställen längs Rörös västsida. Den fortsätter att blomma, men i en begränsad omfattning hela sommaren. Växten är sällsynt förekommande längs Sveriges kuster, men på Rörö finns det flera stora bestånd. Jag har markerat några av de bästa bestånden i kartskissen nedan. Carl von Linné, och andra botaniker med honom, försökte förgäves övertyga Bohusläns då ganska fattiga fiskarebefolkning om att strandvialen var utmärkt som födokälla, men de lät sig inte påverkas. Vad vet stabor om verkligheten?! Och tur var kanske det – annars hade väl de söta och goda ärtorna och bedårande vackra blommorna varit utrotade vid det här laget.

Strandvialen är idealisk när det gäller att illustrera ärtväxternas konstruktion i och med sin storlek. De har fyra kronblad. Det största – seglet sitter upptill och är hos strandvialen vackert ådrat rödviolett, det undre - kölen – är blåviolett, och på sidorna sitter de båda blekblå vingarna.

Seglet är stort och fungerar som en reklamskylt för pollinerande insekter, som bin och humlor. ådringen på seglet kallas för "nektarmärken". De visar insekten på den avsedda landningsplatsen. Instinktivt riktar insekten huvudet mot den plats som nektarmärkena visar mot, i det här fallet mot blommans centrum. Eftersom insekter har förmågan att se delar av ljusspektrumet som vi människor inte kan se (det ultravioletta området), så ser de nektarmärkena mycket tydligare än vi. Det har man kunnat visa med hjälp av UV-kameror.

Här kan vara på plats med en liten utvikning. Vissa större ärtväxter, som t ex hårginst (som om våren blommar gult längs vägen på norra Öckerö på väg till Rörö), bokstavligen exploderar när de får besök av ett bi eller en humla. När humlan trycker ner blomvingarna i samband med landningen kommer pistillmärket och fem ståndarknappar farande i en båge och träffar humlan på ryggen med en smäll. I nästa bråkdel av samma sekund kommer fem andra ståndarknappar och tjongar till humlan underifrån i magtrakten. Resultatet blir en något omtumlad humla med frömjöl både på rygg och mage. Och en pollinerad blomma. Pollenet på magen kommer aldrig att träffa på något pistillmärke (dessa kommer ju alltid farande uppifrån), utan dess enda syfte är att ge humlan lite proteinrik föda som ersättning för besväret. Efter explosionen stänger sig blomman inte, den förblir öppen, som ett tecken på att den är pollinerad och har lämnat av det mesta av sitt pollen.