Strandorangelav (Caloplaca marina)
Längs västkusten är klippstränderna ofta "zonerade". Det betyder att det från vattenytan och uppåt på
klipporna finns en följd av växtarter som ger bergen dess speciella karaktär. På skyddade klippstränder (i praktiken
östra och norra sidorna av uddar och öar) längs västkusten finns ofta en svart lav - saltlav i området mellan
översta gränsen för högvatten och så långt upp som vågskvalpet normalt når. Ovanför detta finns ofta ett
orange bälte av strandorangelav som inte vill bli dränkt, men däremot gillar att bli nedskvätt då och då. Den är
lite smutsigare orange än den mer rent orangea vägglaven som du (snart) kommer att kunna läsa om under bokstaven V. På
översta bilden ser du båda dessa lavar på samma stenblock på piren ut till Stora Hamnholmen.
Strandorangelaven gynnas av mycket närsalter som nitrat (kväve) och fosfat (fosfor), och finns speciellt på ställen med mycket
fågelspillning.