Göran Schmidts hemsida

Ett av de första riktiga vårtecknen är det när svalörten börjar blomma. Den heter så för att den blommar när svalorna återvänder efter sin årliga solsemester på varmare breddgrader. Det är sällan det blir några frukter med frön på svalörten. Och när det väl blir sådana så har de av någon anledning väldigt svårt för att gro. Om det inte vore så lyckligt att plantan dessutom bildar små groddknoppar i bladvecken och som sedan kan växa upp till nya plantor med samma genuppsättning som moderplantorna så kanske vi inte hade haft de där vackert gula backarna i april. Och det hade ju varit för tråkigt.

Svalörten trivs i parker och lundar där jorden är mer näringsrik, och därför återfinns den bara på östra sidan av ön där det vuxit lövträd under ganska många år.

De späda bladen åts förr som spenat. Efterhand blir bladen, liksom hos släktingarna smörblommor, fulla med hudirriterande skarpsmakande ämnen som gör det högst olämpligt att stoppa dem i munnen. Det är inte för inte som korna äter av allt grönt i en hage utom just de gula smörblommorna.

Släktnamnet Ranunculus betyder "liten groda". Det syftar på att ranunkelväxterna som regel – i likhet med grodor - föredrar fuktiga ställen att bo på. Artnamnet ficaria betyder "fikonliknande". Det är för att växtens så kallade birötter liknar fikon. Det är i dem näringen samlas inför kommande år. Den måste ju ha lagrad energi för att hinna skicka upp både blad och blommor så tidigt på säsongen.