Strandglim (Silene uniflora)
Strandglimmens blommor har breda, djupt kluvna vita kronblad. De rosa, nätådriga foderbladen är sammanvuxna och uppblåsta.
Blommorna upplevs nästan oproportionerligt stora i förhållande till de små grågröna bladen. Växten trivs
långt ner vid strandkanten och tycks trivas med – eller trots – den saltbemängda miljön. Bladens färg avslöjar anpassningar
till den kemiskt och fysikaliskt tuffa miljön härute i havsbandet. När fröna så småningom mognat mot slutet av sommaren
ligger de därinne och rasslar i det torra fodret. Om de skulle råka slungas ut på en skyddad plats i lä och i bördigare
jordmån blir plantan betydligt mer högvuxen och upprätt, inte lika markant tuvad och ganska snarlik sin storebror Smällglimmen.
Barn brukade, åtminstone innan dataspelens tid, leka med foderbladen genom att täppa till öppningen och trycka sönder den lilla
påsen. Härav det svenska namnet på huvudarten.